Skolans historia

Ståtlig anblick för 2 000 elever

"Beskåda den nya undervisningsanstalten på östra Södermalm; Folkskolan Mariaskolan –     2 000 elever kommer här att fostras och bildas! För närvarande ligger skolan ganska landtligt, men det dröjer nog inte länge förrän byggnadsverksamheten drages in på skolans knutar. Maria nya folkskolehus torde utan överdrift kunna sägas är det prydligaste i Sverige."

Så lät det när Mariaskolan slog upp portarna lördagen den 14 oktober 1893. Invigningen skedde med pompa och ståt samt inte så lite stolthet; att Södermalm begåvats med en sådan enorm skolbyggnad. Ovan nämnda 2 000 elever gick i tvåskift, morgonskift från kl. 8.00 till kl. 13.00 och eftermiddagsskift med start kl. 14.00 till kl. 18.00. Detta antal elever blev snart närmare 4 000 vilket ledde till att ett beslut om tillbyggnad togs i stadsfullmäktige 1907. 1911 invigdes den östra delen av byggnaden som vätter mot Wollmar Yxkullsgatan. Salarna hade vid tiden två storlekar, små salar för 35 elever och stora salar för 40 elever – flertalet av dagens salar är intakta som för hundratalet år sedan -  och vi som drar oss för att ha klasser med 30 elever…

Den nya skolan vid den planerade Ringvägen ansågs så anmärkningsvärd att Oscar II företog sig att besöka Maria församlings nya folkskola 1896. Efter att ha inspekterad lokalerna och beskådat de flitiga barnen avslutades besöket med samling på skolgården. Här fanns de 2 000 eleverna uppställda tillsammans med personalen, skolrådets ledarmöter och inspektorn över folkskolorna. Här mottog konungen uppläsning av poetiska stycken och fick sånger till sin ära sjungna, följt av ett ”leve Konungen” och ett fyrfaldigt hurra! Innan konungen avlägsnade sig uttalade han sin tillfredsställelse med vad han sett.
 

Mariaskolan är fortfarande en ståtlig anblick så här 120-år efter invigningen. Det är lätt att förstå att dessa skolbyggnader som byggdes runt om i Stockholm vid slutet av 1800-talet kallades skolpalats. Kvalitén på byggnadsmaterial tillsammans med en väl genomtänkt arkitektonisk idé gör att konstruktionen fortfarande är en mycket duglig skolbyggnad - i jämförelse med flera mer sentida skolbyggnation blir detta än mer tydligt. T.ex. har skolans arkitekt, Ernst Hägglund, använt sig av det naturliga ljuset för att under dagens ljusa timmar belysa trapphus och korridorer vilket ger ett behagligt ljus. De 120-åriga golv av ölandssten som finns i trapphusen har fått en patina som förhöjer det allmänna intrycket – betänk långsiktigheten i materialval här: någonting att lära i vår tid där kortsiktigheten ofta är dominerande. Sannolikt kommer samma golv noteras i skriften för skolans 200-årsjubileum år 2093.
 

Naturligtvis har skolbyggnaden genomgått flera förändringar under åren. Den största fysiska förändringen av lokalerna torde vara den renovering och ombyggnation som skedde åren 1998-2001. Den bakomliggande anledningen var ett politiskt beslut i Maria-Gamla Stans Stadsdelsförvaltning. Stadsdelens skolor skulle inrymma hela den obligatoriska skolan, dvs. barnen skulle inte behöva byta skola mellan klass sex och sju utan gå på ett och samma ställe i 10 år, från förskoleklass till nian. Under denna ombyggnation skapades bl.a. en föredömlig institution för NO-ämnena samt en fantastisk matsal inrymd i byggnadens källare. Mindre lyckat var kanske att skolans expedition flyttades från dess naturliga placering vid huvudentrén, till att byta plats med skolbiblioteket längre in i skolbyggnaden.
 

Vid tidpunkten för skolans öppnande och långt fram i tiden fanns i skolans källare ett bad. Här bekämpades smuts och ohyra bland barnen vilka ofta på denna tid kom från fattiga förhållanden. ”Badet” utgjordes av en mängd kar och tvättbänkar i en ganska rymlig lokal helt klädd i kakel. På tvättbänkarna satt eleverna på rad och skrubbade rygg på varandra för att därefter sköljas av i karen. På Mariaskolan fanns dessutom en bassäng som var något luxuöst, bassäng fanns inte på alla de andra skolpalatsen. Bassängen var (är) 5 x 9 meter och här bedrevs simundervisning ända in på 60-talet. Namnet ”Badet” lever kvar i dag hos eleverna, detta då Maria Fritidsklubbs (MFK) stora lokal är inrymt på samma ställe vilket är lätt att se vid ett besök då mycket av kakelbeklädnaden är kvar. Även bassängen finns kvar, bevarad under ett golv där det i dag står bordtennisbord – vem vet; en dag kanske det kommer plaska barn här igen. Enligt rapporter förbättrades luften märkbart i skolor med bad – betänk då att det obligatoriska badet skedde med tre veckors mellanrum…
 

En annan sak som ofta dyker upp då man nämner Mariaskolan, särskilt med personer som passerat 50-sträcket, är skolans musikklasser. Fram till 1987 fanns här sk. musikklasser från åk 1 till 6. 1987 flyttade denna verksamhet till huvudskolan för musikklasserna, Adolf Fredriks skola. Anledningen till flytten var att det förväntade elevantalet i området förväntades stiga under en tioårsperiod och då behövde man ta hela skolbyggnaden i anspråk för ”vanliga” klasser. Bl.a. var Carola Häggkvist elev i musikklass på Mariaskolan under sin mellanstadietid.
På tal om musik och Mariaskolan; i den fina balladen ”Lejonet på Gotland” sjunger Ulf Lundell i de öppnade textraderna –” Där nere på gatan, gick en pojke en gång, på väg till skolan i Maria, han kom från Lundagatan, gick backen ner förbi Skinnarviksgränd och spårvagnsstallarn” Lundell var elev på Mariaskolan under några av sina första skolår.
 

Något ”skolan i Maria” förr var känd för i Stockholm var vinsten i ”Vi i femman” 1973. Tävlingen hade en mycket stor genomslagskraft under monopoltelevisionens tid och det var inte helt vanligt att Stockholms skolor gick segrande ur tävlingen.
 

Mariaskolan är rik på historia och texten härom kan göras lång. Om ni läsare har något om skolan att berätta så hör gärna av er till redaktionen.

Text: Emil Kilsäter, tidigare biträdande rektor på Mariaskolan
Foto: Alrutz, A. O. och Wester (SvD)
 

Dela:
Kategorier: